Drömjobbet skulle vara att jobba för en resetidning, skriva om fantastiska resmål och fotografera. Men skrivandet har aldrig varit min starka sida. Dock säger de att träning ger färdighet.
Efter att vi bränt oss ordentligt första dagen vi låg på stranden kändes lakanen som sandpapper mot kroppen i flera nätter. Istället för att ligga på plajan gjorde vi en scuba review och började dyka. Petter började på advance-kursen och medan han fokuserade på att navigera blev jag biten av en fisk i fingret så små bitmärken syntes. Jag skrek chockat till och simmande snabbt iväg. Vi såg muränor, tigerfiskar, rockor, en giftig sjöorm, hummrar, sjöhästar mm. Det är svårt att beskriva hur härligt det kändes att dyka igen. Man är viktlös, hör bara sin egen andning, flytter omkring i det blåa vattnet och kollar på luftbubblor som sipprar upp mot ytan. Det är en helt annan värld där nere med alla fina koraller och färgglada fiskar. För några dagar sedan gjorde vi ett vrakdyk som var riktigt häftigt. Det skulle vara kul att slutföra divemaster utbildningen men det får bli någon annan gång. Imorgon ska vi försöka ta oss till ön Palawan där det ska finnas runt tretio gamla japanska fartyg på havets botten sen andra världskriget. De vrakdyken kommer man nog få lite puls av.
Idag gick vi upp från sängen vid tretiden efter att festat loss med en kille från tyskland kvällen innan. Vi rökte vattenpipa och drack öl till en början och det sista jag kommer ihåg är att vi är på ett ställe där fullt med asiater lugnt sitter och dricker öl. Vi tre börjar dansa loss i mitten av restaurangen och alla sitter så klart och kollar på oss. Vad gör Johanna då, jo jag börjar dra upp massa fnittrande japaner från olika bord för att ansluta sig till oss på det nya dansgolvet. Det blev en galen och rolig kväll men idag har vi hållt oss på avstånd från restaurangen och det är nog lika bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar