måndag 16 maj 2011

Nästan hemma

Vi hade supertrevligt i Manila. Det fanns fantastisk shopping, vi hade ett jätte fint hotelrum och vi åt världens godaste mat. Tre dagar kändes som för kort tid för att hinna med allt i den stora staden. Vårt hotel låg nära shoppingcentret Robinson som vi besökte varje dag där det fanns massor av härliga affärer och bra restauranger (sushi, sushi och mer sushi). I fredags besökte vi Ocean Park där vi kollade på en sjölejon show och drack öl i solen. Vi har hunnit med fler shoppingcenter och gått bio tre dagar i rad. Vi hann med Thor, The Priest och Something borrowed. Den senaste fick jag tvinga med Petter på. Petter har även bytt ut sin garderob och jag har hittat några nya klänningar. I söndags gick flyget hem till Sverige och i morse var vi framme. Vi kom dock inte längre än Stockholm och just nu sitter vi hemma hos Daniel och Malin som vi lärde känna nere i Chamonix i vintras. Vi har precis ätit sushi, druckit öl/vin och killarna spelar nu tv-spel. I morgon bitti bär det av till Söderköping där jobb väntar.




fredag 13 maj 2011

Bara några dagar kvar..

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen på den här resan. Här kommer en liten sammanfattning vad vi pysslat med sen sist. 

Vi kom inte så långt. I fredags förmiddag började vår resa och på kvällen kom vi fram till ön Mindoro Island. Efter en båttur, fem timmars färga, motorcykeltaxi, sex timmars minibus och slutligen en tucktuck färd ute i slummen kom vi fram till ett litet hotel i staden San Jose. Därifrån skulle vi ta en till lång båttur ut till ön Palawan och staden Coron. Åska och monsunregn gjorde så båtarna ställdes in. Vi hade blivit varnade för San Jose men eftersom det var den snabbaste vägen till Palawan så tog vi den resvägen i alla fall. San Jose är en tråkig slumstad med äcklig mat och "nada" att göra. Vi låg inne på hotelrummet och tittade på film i tre dagar eftersom det dåliga vädret höll i sig och båtarna var inställda.  Vi spenderade sju timmar i en trång minibuss där de packade folk som laxar i en laxask för att ta oss till andra sidan ön, till Purto Galera. 

Efter att åkt omkring med en motorcykeltaxi hittade vi till Sabang och hotelet Tropikana. Hotelet är byggt som ett gammalt slott med jätte fina rum, fin pool och ett eget dykcenter. Vi dök och drack öl ur minibaren. Efter tre dagar kände vi att det var dags för lite storstad. Vissa hatar Manila andra älskar staden. Nu är vi här och det ska bli kul att göra stan och få en egen uppfattning om den.



tisdag 10 maj 2011

Torsdag

Drömjobbet skulle vara att jobba för en resetidning, skriva om fantastiska resmål och fotografera. Men skrivandet har aldrig varit min starka sida. Dock säger de att träning ger färdighet.  

Efter att vi bränt oss ordentligt första dagen vi låg på stranden kändes  lakanen som sandpapper mot kroppen i flera nätter. Istället för att ligga på plajan gjorde vi en scuba review och började dyka. Petter började på advance-kursen och medan han fokuserade på att navigera blev jag biten av en fisk i fingret så små bitmärken syntes. Jag skrek chockat till och simmande snabbt iväg. Vi såg muränor, tigerfiskar, rockor, en giftig sjöorm, hummrar, sjöhästar mm. Det är svårt att beskriva hur härligt det kändes att dyka igen. Man är viktlös, hör bara sin egen andning, flytter omkring i det blåa vattnet och kollar på luftbubblor som sipprar upp mot ytan. Det är en helt annan värld där nere med alla fina koraller och färgglada fiskar. För några dagar sedan gjorde vi ett vrakdyk som var riktigt häftigt. Det skulle vara kul att slutföra divemaster utbildningen men det får bli någon annan gång. Imorgon ska vi försöka ta oss till ön Palawan där det ska finnas runt tretio gamla japanska fartyg på havets botten sen andra världskriget. De vrakdyken kommer man nog få lite puls av.

Idag gick vi upp från sängen vid tretiden efter att festat loss med en kille från tyskland kvällen innan. Vi rökte vattenpipa och drack öl till en början och det sista jag kommer ihåg är att vi är på ett ställe där fullt med asiater lugnt sitter och dricker öl. Vi tre börjar dansa loss i mitten av restaurangen och alla sitter så klart och kollar på oss. Vad gör Johanna då, jo jag börjar dra upp massa fnittrande japaner från olika bord för att ansluta sig till oss på det nya dansgolvet. Det blev en galen och rolig kväll men idag har vi hållt oss på avstånd från restaurangen och det är nog lika bra.



måndag 2 maj 2011

De fyra första dagarna...

I torsdags lämnade vi Sverige. Thai airlines betyder god mat och gratis dricka, dock inga små egna tvskärmar framför sig men jag ska inte hålla under stolen med att jag tyckte Yogi Bear var underhållande på storskärmen med knastrigt ljud. Filmen förde med sig minnen från när vi var små. Efter en mellanlandning i Bangkok var vi 18 timmar senare frame i Manila. Väl där fick vi tag i två nya flygbiljetter och efter stress och kaos landade i Catlayan och tog därifrån en båt till vår slutdestination Boracay. Där vandrade vi omkring i tre timmar i hettan med för mycket kläder och tunga ryggsäckar för att hitta billigt men bra boende. Det gick att krama ur svett från våra kläder och vi belönade oss själva med en dusch och en varm kalorisnål öl med is. Det var vad receptionen  hade att erbjuda och jag kan berätta för er att den smakade underbart. Efter en middag med skaldjur kröp vi i sängs.

Vi sov till klockan fyra på eftermiddagen nästa dag. Trötta av allt resande och jetlagda åt vi frukost vid fem, kyckling med röd curry och en kall till det. Sen fortsatte kvällen med fler kalla, vattenpipa, mer skaldjur, livemusik och nya filippinska vänner. 

Vi vaknade upp uttorkade och lite bakis. Man glömmer lätt bort att dricka vatten och det behövs verkligen i den här värmen. Efter att vi packat ihop alla våra tillhörigheter satte vi på oss våra ryggsäckar igen och vandrade till andra sidan av stranden där vi ovanför en dykshop fått tag på ett annat rum. Vi gjorde en deal med dykshopen, vi fick nedsatt pris på rummet om vi lovade att dyka med deras företag. Efter att ha installerat oss tog vi första doppet i havet för att skölja av oss alla rinnande svettdroppar. På stranden tog vi varsin entimmes massage och det kostade 50kr var. Sen slumrade vi lite i solen. Jag kan berätta för er att jag är röd men har en vit roset med två snören hängande från bikinin över hela magen. Petter somnade i solen med min klänning över panna och ögon. Gissa vart han är vit?

Vi har promenerat omkring väldigt mycket och fann rätt snart att det är  mycket folk och nästan bara asiater. No shit, ni är ju i Asien tänker ni säkert nu. Det jag menar är att det brukar krylla av turister på sådana här ställen. Tydligen har vi prickat in vår resa under den filippinska semestern. Precis som i Vietman och Indien har ryssarna även hittat hit. Inte det mest charmiga folkslaget. Vi har också sett några par från Danmark och Norge. Av alla länder jag sett i Asien är Boracay den renaste och mest ordningsamma plats jag varit på. Människorna är lika thailändarna, skillnaden är att de låter dig vandra omkring bland affärer och stånd utan att vara för på. Inte lika ivriga på att lura av turisterna pengar även om de såklart händer här också. Priserna här är lite lägre än i Thailand. En öl kostar mellan fem och tio kronor, det går att äta nygrillad fisk, gambas och calamares för under hundralappen. Vi bor precis vid stranden i ett rum med aircondition för två hundra kronor men det finns absolut billigare rum att hyra om man kan tänka sig att bo i kvarteret bakom strandkanten, ännu billigare om man byter ut aircon mot fläkt. Shoppingen får jag återkomma med för det har jag inte haft lust att utforska än, hör och häpna. Om den filippinska semestern inte hade varit nu är jag säker på att priserna skulle vara ännu lägre för det är sensäsong nu.




söndag 1 maj 2011

Filippinerna

Just nu sitter vi på varsin beanbag på stranden, lyssnar på vågorna och driker en öl. Solen har gått ner för ett par timmar sedan men det är fortfarande varmt ute. Vi sitter och njuter av ö-livets atmosvär. Baren spelar reagge musik, palmerna är klädda i ljusslingor, på borden står påsar i olika färger med sand och ett värmeljus i, borden är plaserade på en matta direkt på stranden och istället för stolar sitter man på beanbags. Det är bara att njuta av enkelheten, lugnet och den kalla ölen.