Det känns nästan som att vi bor i ett kollektiv för tillfället. Jenny, Petter, jag och ibland lillebror bor vid slussen men vi har alltid folk över så det är inte ofta det är lugn och ro. I fredags åkte jag och Petter ut i skärgården för att komma iväg lite själva. Jag hade stressat som tusan innan vi åkte hemifrån och väl ute på landet tog vi båten och puttrade iväg. Det har varit underbart väder i flera veckor men just den här dagen var det mulet. Ute på fjärden märkte vi att motorn inte fungerar som den ska men efter några timmar är vi i alla fall framme. Vädret sprack upp och vi fick lite solsken. Vi grillade och låg på några klippor och myste tills solen gått ner.
Vi sov rätt länge och vaknar av av att vi får ett meddelande av mamma som säger att vi antagligen borde bege oss hemåt för det är regn och åskväder på g. Vi lossar tamparna och lättar ankar. Motorn började krångla direkt och det dröjer inte länge förrän min kära mor får ta båten och komma och hämta oss. Det börjar regna rejält medan vi blir bogserade och min mor får sitta i spöregn i en öppen stålbåt medan vi ser blixtrar omkring oss. Vi hade kappel som tur va men mamma var dygnsur. 45 min senare hade vi oss ett gott skratt i torra varma stugan. Vilken tur att jag har en sådan underbar mamma.
När vi sen ska ta bilen hem hade jag tydligen glömt lysena på bilden på under natten. Batteriet var sten dött men som tur var hade grannen startkablar att låna ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar